Jag hade förkastat Night Birds av nån anledning när jag i somras fick ett recensionsex av Grave Mistake på deras Fresh Kills Vol.1 CD som samlar deras demo samt deras tidigare EP´s. Jag blev totalförälskad direkt och väntade tålmodigt på fullängdaren varje dag efter det. Nu blev LPn försenad av olika skäl så en förväntansfull herr Rens fick tålmodigt vänta. När den väl släpptes lämnade den inte mina öron på flera veckor, var det inte i ipoden på väg till och från jobb så var det hemma på stereon. Egentligen finns det inte mycket att säga som inte sades i recensionen på samlingen. Här finns ännu mer av det som gör att jag älskar dem. Det grymma basliret, de härliga refrängerna och de sköna riffen. Tonhöjningen inför sista versen på Neon Gray är den absoluta höjdpunkten på skivan för mig. Att en så liten sak kan förhöja en skiva jag redan dyrkar är smått fantastisk. Enda lilla klagomålet jag kan komma med är att Can´t Get Clean inte riktigt är deras bästa bit och skulle med förmån kunnat överlåtit sin plats till bättre låt. Bästa låt? Ja, det är väl alla det även om jag som innan skrev att Can´t Get Clean är minst bra.
För er som inte hört dem så kan ni tänka er en mix av Adolescents uppkäftighet, D.I.´s refrängkänsla och ett gitarrljud upplockat från Agent Orange/Dead Kennedys. Det här är årets hardcorepunkskiva i min lilla värld, inget kommer ens komma i närheten. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se dem när de spelade i Köpenhamn i september men hoppas de håller ihop så länge att de tar en ny vända till Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar