Infernöh - Demo 2011 (Distort The World)
Malmös Infernöh släppte denna demo tidigare i år och den ger mersmak må jag säga. Fem låtar råpunk men med mer än bara trötta standardriff. Dock måste jag säga att det blir på tok för mycket riffande i "Länge Leve Mig", för mycket meck och för lite rens. Utöver det finns inget att anmärka på, däremot att hylla. Ljudet är perfekt skitigt, sången sådär härligt förbannad som man vill ha den utan att det låter skit och, som sagts innan, ett förjävla bra riffande.
Precis som med all annan sorts hardcore och metal som gjorts förr behövs den där "känslan" för det ska funka. Den är jävligt individuell för lyssnaren antar jag men för mig besitter Infernöh den känslan.
Demons hit är utan tvekan "Inferno" som är en riktig jävla pungspark över hakan. Tydligen har de spelat in nytt material men jag vet inte hur det kommer släppas. Förhoppningsvis på vinyl. Tills dess kan ni som inte har kassetten lyssna på demon här: Infernöh Demo
Fy Fan - Ingen Framtid...För Alltid EP (No Way)
Fy Fans första EP är en personlig favorit. Helt sjukt medryckande riff och fantastiska låtar.
Riffandet finns fortfarande där så klart men jag tycker mig höra att det blivit mer raka rör för varje släpp efter första epn. Inget fel i det så klart men jag saknar mer riff i stil med "Levande Lik".
Men Fy Fan öser på och tur är väl det. För trots min inledande "kritik" så är detta deras tredje EP riktigt bra. Totalt jävla ös i den gamla svenska skolan blandat med en och annan USHC-passage. Det är drivigt som satan och Jona låter som skadeskjuten björn när han skriker ut sitt hat. Ljudet är perfekt skitigt och troligtvis menat att vara precis det. Eftersom längsta låten är typ 1.30 så är det verkligen inget snack och mera rens, och det är ju som alla borde veta precis
vad det handlar om. "Blåbruna As" och "Kristen Rensning" tillhör favoriterna.
Fantastiskt omslag med bandnamnet stämplat i guldfolie, tyvärr inget textblad men väl ett vykort som tyvärr inte fyller mer funktion än att det är roligt.
Fy Fan verkar ligga på is pga att medlemmar är utspridda runtom i världen just nu men förhoppningsvis är de tillbaka snart.
Det var på tok för länge sen jag såg dem live och till nästa släpp hoppas jag de växer tummässigt.
Kvoteringen - Storfinansen EP (De:Nihil/D-takt & Råpunk)
Jag är av den uppfattningen att Jallo Calzone är en av få i världen som kan skriva käng som låter som det ska. Kängepitetet slängs på på tok för mycket hardcore dessa dagar tycker jag. Med det sagt så kan vi nu gå vidare.
Första låten på denna EP har nåt slags rockintro men som tur är så håller det inte i sig så länge innan det brakar loss.
Jag har inte hört senaste LPn så jag vet inte hur den är inspelad men jag måste säga att jag saknar det gamla råa ljudet de hade på sina tidigare inspelningar. Sången känns lite för städad och snäll på den här rackaren. Dock kan man ju inte undgå att höra att det är fantastiskt bra snidad käng som spelas. Förstår inte riktigt hur Mäster Lehto kan fortsätta spotta ur sig riff efter riff år efter år men sluta för i helvete inte. De två låtarna på a-sidan ligger mig varmast om hjärtat. "Förintelsemaskineriet" har grymt baslir och "Hjalmar Wång" harvar på i lugnare men ack så krossande tempo.
Stabil och clean layout på omslaget som dessutom är gatefold. Nu är det bara livespelandet de måste ta tag i, det var ju ett bra tag sen man såg dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar