Ett gäng recensioner

The Bristles - Bigger Than Punk CD (Heptown)

Jag har alltid haft svårt för återförenade band som får för sig att spela in nytt istället för att starta upp under nytt namn. Jag förstår grejen med att de redan gjort sig ett namn när det begav sig men det är ändå nåt som inte sitter bra hos mig. Hursomhelst så kör The Bristles på igen sen ett par år tillbaka och de kör på som i gamla dagar, dvs. britpunk/hc blandat med thrash (jag menar inte metalvarianten). Det är sjukt respektfullt att dessa geezers fortfarande har energin och engagemanget kvar. Texterna är politiska och de öser på för fullt, men ändå känner jag att något saknas. Det blir liksom aldrig mer än okej, och att vara ok att ha på i bakgrunden duger inte hela vägen för mig. Sen att jag tycker vissa grejer på skivan känns lite spexiga är inte alls ok. Troligtvis är det inte menat att vara spexigt men det blir lätt så, tänker då främst på refrängen till In The Closet. Men det finns ljuspunkter som är mer än ok, Holidays In Thailand är en sjysst låt vars titel jag antar är en anspelning på Dead Kennedys "Holidays In Cambodia" men så klart annat textämne. En annan ljuspunkt är att basen är såpass högt mixad vilket ger ett fylligare sound. Hatar när man inte hör basjäveln överhuvudtaget. Som sagt, helt ok skiva, men en aning splittrad. Det känns ibland som om snubbarna inte vet om de ska spela hardcore, street punk eller reggae som i den vämjeliga Spirit Way. Till nästa gång ser jag hellre en EP som koncentrerar sig på hardcorelåtarna.

Köp CD´n här: Heptown Köp vinylen här: Turist I Tillvaron

Institution - Domen Är Satt LP (De:Nihil)

All star-band brukar i praktiken aldrig fungera. Men sätt ihop medlemmar från Totalitär, Krigshot, Herätys, Fy Fan, Forced Into, Bombshell Rocks, No Security, Dischange/Meanwhile, Infernöh, Makabert Fynd osv. Vad fan tror du att du får egentligen? En jävla pungspark rakt över hakan är precis vad du får. Nyheten om bandet slog ner som en blixt från klar himmel och peppen steg. Fatta själva, Jallo och Linkan i samma band. De grymmaste hardcoreriffmakarna vi haft de senaste tjugo åren. Det var ju inte så att man var nervös direkt, bara förväntansfull. När sen första låten släpptes ut som en försmak var det inget snack. Man hörde direkt vem som skrivit riffen och det blev också en liten sport när man sen hörde skivan, vem som skrivit riffen till vilken låt alltså. Nu har jag dock förhört mig om hur det ligger till men det spelar mindre roll. Och texterna är så lätta att känna igen. Hardcoretexter med intelligens och kvickhet hör inte till vanligheterna ska ni veta. Det här är hardcore! Total jävla hardcore från början till slut. Jag kan inte skriva mer om den här skivan för det finns inte ord. Det har kommit en bättre skiva i år och den är så mycket relaterad den kan bli. Hytta med näven, digga med foten skrev Anatomi-71 för inte så länge sen. Den här skivan är själva epitetet av den meningen. Funkar för jävla bra till päronsodagroggen! Fuck forever off vad bra!

Köp vinylen här: De:Nihil

Damage - Weapons Of Mass Destruction LP (Gaphals)

Jag ska erkänna att första gången jag hörde Damage så gav det mig ingenting. Men medlemsbyte efter medlemsbyte har faktiskt gjort detta band till en frisk fläkt i Sveriges hardcorescen till slut. Bra melodisk hardcore har vi inte varit bortskämda med direkt, och det var först på senaste splitsjuan med serbiska Mindless Violence jag verkligen började uppskatta Damage. Eller det är en lögn, det var när jag såg dem på Stationen i Örebro jag först började uppskatta dem. Detta fantastiska nu flyttade(?) spelställe kan göra under för band. Jag gillar Damage´s melodiska hardcore de visar upp på denna LP, och det är egentligen inte alls något speciellt de uppvisar. Men den där känslan som är så viktig när man spelar hardcore finns där. Och utan känslan har du ingenting som hardcoreband. Den här kommer få sina varv räknade på stereosan och jag ser fram emot nästa gång jag får se Damage i en trång jävla lokal igen. Extra bonus för ett jävla snyggt omslag och sjukt jobbigt sätt att läsa texterna på.

Köp vinylen här: Gaphals

Utanförskapet - Vildhjärta LP (Rawby/Fight Back)

För några år sen såg jag på Punk Illegal vad som troligtvis var den sista Uncurbed-spelningen med TB på sång. En annan som inte dragit en stage dive på tio år slängde mig ut från scenen som en galning gång på gång. Då visste jag ju inte att det var den sista spelningen med snubben utan jag var bara så jävla peppad. Sen blev det inget mer TB i Uncurbed och efter en skiva till med annan sångare så las bandet ner. Det jag försöker komma till är att det är så jävla skönt att höra TB hojta på en skiva igen. Jag vill inte dra exmedlemkortet men man kommer ju utan att tveka att tänka på Uncurbed. Även TB:s gamla Asocial föräras med en cover av Glöm Era Planer. Utöver Asocial har tre av herrarna i bandet spelat i Uncurbed och en dessutom i Svart Parad och det hörs att rutinen sitter som en folköl i pannan. Lägg därtill förbannade och besvikna texter så har du ännu en skiva som gör dig extremt sugen på att hälla upp ännu en jävla päronsodagrogg för att döva all jävla skit man tvingas utstå med dag efter dag. Jag längtar efter att få se detta band live och förhoppningsvis kommer de till Västerås i vår.

Köp vinylen av: Rawby Records eller Fight Back Records