Samlingsskivor är inget favoritformat för mig. De är allsomoftast inte bra rakt igenom och ofta har samlingsskivor inte haft något exklusivt material utan bara tidigare släppta låtar. Givetvis finns det undantag på perfekta samlingsskivor och de senaste fem-tio åren har det kommit en del samlingar som ståtar med exklusivt material. Turist i Tillvaron vol. 6 är såvitt jag kan se en sådan, nu har jag ju inte koll på alla band men av de jag är bekant med så verkar det iaf för det mesta och det ska delas ut en eloge till Sörling samt de medverkande banden för det.
A-sidan börjar med Svart Städhjälp och de fortsätter imponera med sin USHC på skånska. Fan vad rått det är när det gapas på skånska! Utanförskapet blir nästa band till rakning och som i fallet Svart Städhjälp fortsätter de imponera, här med en lite mer metalanstruken bit och en redig pangare. Texter som behandlar ångest och fylla som man kan förvänta sig. Dobermann Cult bjuder på habilt ös, men egentligen inte mer än så. De kan bättre men ska helst upplevas live. Vidare går vi till Ligisterna som lallar och trallar, inte helt oävet faktiskt även om min första tanke var hipsterpunk. Kör man låten några gånger sätter den sig mer och mer för varje gång. Plus för mysig sampling. Planet Trash måste ha hållt på och harvat hur länge som helst nu, all heder till dem för det. Här bjuder de på en låt som ger mig associationer till Asta Kask fast lite hårdare. Alison Blaire är på tok för hurtigt och mesigt för min smak. Även om det är en rätt medryckande låt så är det inget som direkt sticker ut. The Sweetshow då? Det händer liksom ingenting i låten, enahanda sång och på tok för lång låt. The Guilt har ett för jävla fint basljud, känns dock som att jag hört liknande låtar ett antal gånger förr.
Knivderby öppnar B-sidan med sång som får första Håkan Hellström-skivan att utstråla tonsäkerhet som bara den. Det ordnar sig en smula när damen hjälper till med sången men låten var redan förstörd från början.Svartlistad öser på med dålig inspelning och en rätt så intetsägande låt.Gillar tanken och öset men tyvärr faller det rätt platt ändå. Psykbryt spelar trallpunk, jag är inget fan av trallpunk. Sen blir det ett jävla ös när Pusrad bjuder på fem korta låtar varav en av dem verkar vara exklusiv för denna skiva. Hatten av för veteraner som spelar bättre hardcore nu än de nånsin gjort. Därefter bjuder Lysande Utsikter på två låtar som rätt och slätt är punk. Är inte helt övertygad än men lite tid i replokalen och jag kanske blir av en annan uppfattning. Inkvisitionen bjuder upp till standardcrust, har hört talas om bandet innan men glömt kolla upp och denna låt gav inte direkt mersmak. Mittemellanlåt kan man säga. Kaos Kris & Helvete bjuder på metalinfluerad crust och gör det bra. Lite växelsång på det så har du en bra låt, om än dock lite för lång. Söderberg avslutar denna sista(?) volym med en Ebba Grön-cover i vistappning. Den kunde jag gott och väl varit utan.
Som slutsats så är denna samling likt många andra väldigt spretig men det finns guldkorn för alla och det jag inte gillar slår säkert an en strimma lycka hos någon annan. Jag gillar tanken bakom denna serie och vi får se om Sörling finner peppen i framtiden att ge ut fler volymer.
Skivan köper du här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar