Acute - Satsujinyokoku 12″ (SMRT Records)

Acute går rakt på strupen på denna tolva som är ett vinylsläpp av en demo som kom förra året. Som vanligt med japansk hardcore är det ett satans driv i princip hela tiden och det är därför man går ner på knä och dyrkar inför många av de banden. Jag kan inte hjälpa att jag tänker på tidiga Gauze när jag lyssnar på det här. Det är mer ren hardcore i motsats till traditionell Burning Spirits hardcore som ofta har en del gitarrleads inbakat och jag tycker sånglevereansen påminner en hel del om Gauze. Acute bakar dock även in lite melodiska riff här och där som antingen adderar en ny dimension till det totala öset eller som i Deformity även lugnar ner det hela en smula för att sedan brista ut i det total öset igen. Basen är mixad högt vilket ger det hela lite extra tryck. Lägg därtill en hel hög med sjyssta gängkörer och du har en förbannat bra hardcoreskiva som jag råder dig att köpa så snabbt du ser den för annars sitter du där med skägget i brevlådan och undrar varför du var så jävla dum så du väntade. Jävligt fett konvulut, röd vinyl och en liten booklet som texthäfte.

SMRT har inte fått upp den på hemsidan än men mitt råd är att hålla utkik där eller på deras facebooksida för den här rykarn kommer gå snabbt, var så säker.

Pusrad - Dömd 12" (Gaphals)

Kan säga direkt att jag har haft svårt för att recensera denna rackare. Inte för att det på nåt sätt är dåligt utan för att man måste vara på helspänn konstant för att hänga med i de korta låtarna. Vi snackar 35 sekunder som längsta låt, vilket även är skivans lugnaste låt. Det är egentligen ett konststycke att ändå få till så klämmiga bitar på så kort stund som låtarna varar. I och med den korta låtlängden så förstår man kanske att det är snabba puckar som gäller, men Packes sång ger det även en melodisk touch vilket särkiljer dem en del från andra band. Det här är liksom ingen skiva man väljer ut en eller ett par låtar ifrån, det här är en skiva man spelar rakt av och det enda minuset med det är ju att det blir ett jävla spring till skivsvarven. För er som inte vet så spelade dessa två herrar i Raped Teenagers, och varför jag tar upp det är att det hörs rätt väl. Enda skillnaden är att Pusrad gör det så många gånger bättre. Det är som att de trimmat bort allt nonsens, jag tyckte RT kunde vara lite väl spexiga ibland, och bara kört på med snabb, melodisk stop and go hardcore. Låtar behöver ju inte vara längre om man inte har mer att säga. För övrigt är texterna stundtals briljanta, eller vad sägs om: "Jag kommer aldrig till skott, men jag är jävligt bra på att dra en nitlott!" eller "Lever i ständig skräck, Bor jämte Barsebäck".

Skivan köper du av Gaphals

Du kan även lyssna på skivan på Pusrads bandcamp eller på Gaphals bandcamp och kom ihåg kids, gillar ni det ni hör så köp skivan.

Liv Slakt & Maskin - Raspig Rockmusik EP (Den Magiska Cirkeln)

Jag ska säga direkt att jag inte är ett fan av tidig svensk punk. Det må vara att den mesta tidiga punken låter så sjukt amatörmässigt men ändå med en pissig attityd som man förvviso gillar vissa band. Med det sagt så är det ungefär det Liv Slakt & Maskin spelar, punk på svenska som det lät i slutet av 70- början av 80-talet. Och de gör det bra, lite för bra kanske eftersom jag är en snubbe som förespråkar forta puckar när det gäller punk. Kyrkans Makt dominerar A-sidan med sin enkla men otroligt träffande text. När jag först kollade på textbladet trodde jag grabbarna skrivit en hel text, strukit över all överflödig text och bara kört på två rader. Jag förväntade mig Skitslickers men fick något lite lugnare. På B-sidan får jag mer fart och mer ös. Enkla men medryckande riff och en bra melodi är ofta allt man behöver för att undertecknad ska stampa med foten och andra låten går i samma spår. B-sidan är fan svinbra, A-sidan helt okej. Jag ger det tre kirubåtar av fem och vill höra mer av b-sidans låtsnickeri i framtiden.

Svart Städhjälp x 2

Svart Städhjälp - Lägenhetsbråk EP (Halvfigur)

Svart Städhjälp från Malmö går på pungspark direkt på sin första EP med sju enkla men väl så effektiva låtar. Enkel men effektiv musik gör sig bäst med enkla och effektiva texter och det har Svart Städhjälp förstått. Rakt på sak och inget tramsande, utan bara fullt ställ rakt igenom. Jag blev så positivt överraskad att det här bandet har fått åka på vinylsvarven allt oftare ju mer tiden gått. Den ack så viktiga känslan som man måste ha om man spelar "simpel" åttiotalshardcore har de, skånskan (sveriges hårdaste hardcoredialekt) finns där och det förbannade öset är ständigt närvarande. Inte en dålig låt men de låtar som gör mig mest peppad måste nog vara Sluta Vara Dum I Huvet, Sista Bossen och Mentala Knogjärn.

Svart Städhjälp - Under All Kritik EP (Halvfigur)

Svart Städhjälp fortsätter i samma spår på deras andra EP fast med kanske aningens mindre dist än tidigare. Inget har egentligen förändrats. Det är ösigt, det är rått med skånskt gapande och det är helt enkelt svinbra precis som på första skivan. Skivans lugnaste låt, Under All Kritik, ståtar även med skivans bästa text. "Är du dum i huvet med flit, det där var under all kritik" är en grym textrad och jag blir lyrisk av de simpla men rättframma texterna. Varför krångla till det när man kan göra det så här bra ändå? Det finns egentligen ingen mening att skriva mer än så. Köp skivan och cirkelpoga i vardagsrummet för fan!

Kolla in deras bandcamp och släng iväg ett mail och hör om de har några ex kvar av skivorna till dig.

XaXaXa - Siromasni I Bogati LP (Gaphals)

XaXaXa härstammar från Makedonien och jag ska inte sticka under stol med att min kunskap om band därifrån är speciellt stor men genom Gaphals och Damage´s försorg så har jag nu koll på två av dem. Skönt att se att punken lever och frodas även i Makedonien.

Det band jag återkommer till att tänka på genom hela skivans gång är Hüsker Dü fast med en lite rivigare röst. Musiken och melodierna sitter som en smäck från början och även om det tog ett tag för mig att vänja mig vid sången så känns den väldigt passande till slut. Vid vissa tillfällen dyker det även upp vissa fragment jag associerar med Revolution Summer-eran i Washington D.C. Uppfriskande att höra även om jag måste vara på rätt humör för att lyssna på detta. Men för en kväll efter jobbet som denna så passar det perfekt när man bara vill varva ner och slappna av.

Skivan köper ni och lyssnar på hos Gaphals

Ett gäng recensioner

The Bristles - Bigger Than Punk CD (Heptown)

Jag har alltid haft svårt för återförenade band som får för sig att spela in nytt istället för att starta upp under nytt namn. Jag förstår grejen med att de redan gjort sig ett namn när det begav sig men det är ändå nåt som inte sitter bra hos mig. Hursomhelst så kör The Bristles på igen sen ett par år tillbaka och de kör på som i gamla dagar, dvs. britpunk/hc blandat med thrash (jag menar inte metalvarianten). Det är sjukt respektfullt att dessa geezers fortfarande har energin och engagemanget kvar. Texterna är politiska och de öser på för fullt, men ändå känner jag att något saknas. Det blir liksom aldrig mer än okej, och att vara ok att ha på i bakgrunden duger inte hela vägen för mig. Sen att jag tycker vissa grejer på skivan känns lite spexiga är inte alls ok. Troligtvis är det inte menat att vara spexigt men det blir lätt så, tänker då främst på refrängen till In The Closet. Men det finns ljuspunkter som är mer än ok, Holidays In Thailand är en sjysst låt vars titel jag antar är en anspelning på Dead Kennedys "Holidays In Cambodia" men så klart annat textämne. En annan ljuspunkt är att basen är såpass högt mixad vilket ger ett fylligare sound. Hatar när man inte hör basjäveln överhuvudtaget. Som sagt, helt ok skiva, men en aning splittrad. Det känns ibland som om snubbarna inte vet om de ska spela hardcore, street punk eller reggae som i den vämjeliga Spirit Way. Till nästa gång ser jag hellre en EP som koncentrerar sig på hardcorelåtarna.

Köp CD´n här: Heptown Köp vinylen här: Turist I Tillvaron

Institution - Domen Är Satt LP (De:Nihil)

All star-band brukar i praktiken aldrig fungera. Men sätt ihop medlemmar från Totalitär, Krigshot, Herätys, Fy Fan, Forced Into, Bombshell Rocks, No Security, Dischange/Meanwhile, Infernöh, Makabert Fynd osv. Vad fan tror du att du får egentligen? En jävla pungspark rakt över hakan är precis vad du får. Nyheten om bandet slog ner som en blixt från klar himmel och peppen steg. Fatta själva, Jallo och Linkan i samma band. De grymmaste hardcoreriffmakarna vi haft de senaste tjugo åren. Det var ju inte så att man var nervös direkt, bara förväntansfull. När sen första låten släpptes ut som en försmak var det inget snack. Man hörde direkt vem som skrivit riffen och det blev också en liten sport när man sen hörde skivan, vem som skrivit riffen till vilken låt alltså. Nu har jag dock förhört mig om hur det ligger till men det spelar mindre roll. Och texterna är så lätta att känna igen. Hardcoretexter med intelligens och kvickhet hör inte till vanligheterna ska ni veta. Det här är hardcore! Total jävla hardcore från början till slut. Jag kan inte skriva mer om den här skivan för det finns inte ord. Det har kommit en bättre skiva i år och den är så mycket relaterad den kan bli. Hytta med näven, digga med foten skrev Anatomi-71 för inte så länge sen. Den här skivan är själva epitetet av den meningen. Funkar för jävla bra till päronsodagroggen! Fuck forever off vad bra!

Köp vinylen här: De:Nihil

Damage - Weapons Of Mass Destruction LP (Gaphals)

Jag ska erkänna att första gången jag hörde Damage så gav det mig ingenting. Men medlemsbyte efter medlemsbyte har faktiskt gjort detta band till en frisk fläkt i Sveriges hardcorescen till slut. Bra melodisk hardcore har vi inte varit bortskämda med direkt, och det var först på senaste splitsjuan med serbiska Mindless Violence jag verkligen började uppskatta Damage. Eller det är en lögn, det var när jag såg dem på Stationen i Örebro jag först började uppskatta dem. Detta fantastiska nu flyttade(?) spelställe kan göra under för band. Jag gillar Damage´s melodiska hardcore de visar upp på denna LP, och det är egentligen inte alls något speciellt de uppvisar. Men den där känslan som är så viktig när man spelar hardcore finns där. Och utan känslan har du ingenting som hardcoreband. Den här kommer få sina varv räknade på stereosan och jag ser fram emot nästa gång jag får se Damage i en trång jävla lokal igen. Extra bonus för ett jävla snyggt omslag och sjukt jobbigt sätt att läsa texterna på.

Köp vinylen här: Gaphals

Utanförskapet - Vildhjärta LP (Rawby/Fight Back)

För några år sen såg jag på Punk Illegal vad som troligtvis var den sista Uncurbed-spelningen med TB på sång. En annan som inte dragit en stage dive på tio år slängde mig ut från scenen som en galning gång på gång. Då visste jag ju inte att det var den sista spelningen med snubben utan jag var bara så jävla peppad. Sen blev det inget mer TB i Uncurbed och efter en skiva till med annan sångare så las bandet ner. Det jag försöker komma till är att det är så jävla skönt att höra TB hojta på en skiva igen. Jag vill inte dra exmedlemkortet men man kommer ju utan att tveka att tänka på Uncurbed. Även TB:s gamla Asocial föräras med en cover av Glöm Era Planer. Utöver Asocial har tre av herrarna i bandet spelat i Uncurbed och en dessutom i Svart Parad och det hörs att rutinen sitter som en folköl i pannan. Lägg därtill förbannade och besvikna texter så har du ännu en skiva som gör dig extremt sugen på att hälla upp ännu en jävla päronsodagrogg för att döva all jävla skit man tvingas utstå med dag efter dag. Jag längtar efter att få se detta band live och förhoppningsvis kommer de till Västerås i vår.

Köp vinylen av: Rawby Records eller Fight Back Records

Suffer The Pain - The Last Massacre MC (Krig Tejps)

Suffer The Pain´s andra kassett för i år, och ni som hängt med här vet att jag gillar det här bandet som fan. Just det faktumet gör att jag har lite svårt att skriva nåt konstruktivt om detta släpp, det finns risk att det blir en enda stor hyllning men man ska ju vara ärlig har jag hört. Inte ett dugg har ändrats sedan The Death som kom i våras, och det är jag glad för. Metalpunk med stor lutning åt det senare blir ofta jävligt bra om det görs rätt, och det gör Suffer The Pain med råge. Det låter skitigt och rått, vilket är en stor del av varför detta band blir så bra. En clean inspelning och det hade fallit ganska platt, men Stefan (antar jag) har rattat in ett rått ljud som passar som hand i handske. Ni ser, det är inte lätt att skriva om något man verkligen gillar, och jag kan inte heller välja några favoritlåtar för hela skiten är svinbra. Mitt enda problem nu är väl vilken av kassetterna som kommer med på årsbästalistan, fast det känns som att en kompromiss ligger nära till hands.

Vill man lyssna på kassetterna eller för den delen beställa dem, så lallar man in på Suffer The Pain´s Bandcamp och lyssnar sig blodig. Förhoppningsvis får vi se bandet live snart för igår annonserades det ut att en gitarrist och bassist har plockats med i bandet.

Avslutar med vad en vän sa häromdan när han lyssnade på bandet: "man kan ju inte få nog!"

Red Doves - Off The Grid 12" (Gaphals)

Det här är en uppfriskande skiva. Det låter amerikansk västkust anno 80-talets början men det uppfriskande är att en stor del av influenserna känns hämtade från Dangerhousekatalogen, The Cheifs, The Bags osv. istället för att bara köra So Cal-hardcoreköret. Visst finns det lite Black Flag och lite Circle Jerks och andra hardcoreband från den västra sidan av USA i bandets sound men tempot är lite lägre vilket gör detta till en skiva som står ut lite extra. Riffen är på sina ställen helt fantastiska, och ett grymt riff får en ju alltid att le lite extra.

Jag har några favoritlåtar, men varför bry sig om det när nästan hela skivan är jävligt bra? Undantaget heter Ode To Nothing vilken även gästas av Otto från Regulations på saxofon. Sega låtar har aldrig varit min grej. I övrigt en väldigt imponerande debut och jag tror detta kan vara skitbra live i rätt lokal. Avslutet på Stains är för övrigt så jävla bra så man önskar man kunde spola tillbaka en skivspelare utan så mycket krångel.

Köp och lyssna här: Gaphals Bandcamp

Din Skevf - Man Måste Vara Galen För Att Kunna Vara Normal 12" (Gaphals)

När jag recenserade Din Skevf´s EP efterlyste jag lite mer ståkuk gällande sången. I det stora hela gick min önskan till intet. Tycker fortfarande Oscar borde ta i lite mer och det gör han faktiskt i "Din Egen Broms", men tyvärr funkar inte den lite för snälla pratsången han uppvisar på de andra spåren för mig. Det är jävligt synd, för det finns jävligt många sjyssta riff och inte minst en sjysst ljudbild för att detta ska bli jävligt bra. Jag vill dock att det ska vara aningen snabbare, aningen skitigare och aningen hårdare sång.

Negativ kritik sagt, så tycker jag att detta är ett steg i rätt riktning gällande låtar, för de är riktigt bra. Det är bara sången jag vill ha mer i rätt riktning. Oscar måste släppa loss mer för jag vet att han kan göra det.


Texterna är som vanligt snorbra och underfundiga betraktelser av vårt nutida skitliv och jag finner mig leende rätt ofta när jag läser igenom dem. "Din Egen Broms" och avslutande "Börja Om" faller mig mest på läppen. Den sistnämnda med grymt ljud och grymt riff men tyvärr nåt slags korttidsjam på slutet. Till nästa skiva önskar jag mig än en gång lite hårdare sång.

Lyssna på Gaphals bandcamp för att bilda din egen uppfattning.

Mindless Violence/Damage - Split EP (DIY)

Jag ska börja denna recension med att säga att jag inte är ett fan av splitformatet. I nio fall av tio spelar man en sida och har man tur är det inte några överblivna låtar man bjuds på av det band man mest blir peppad av. Här är jag dock helt ovetande eftersom det är ett för mig okänt band från Makedonien samt Damage från Linköping som har ändrat lite i sättningen inför denna sjua.

Mindless Violence låter väldigt europeiskt i det sammanhang att sången får mig att tänka på akter som bidrog med låtar till de klassiska samlingsskivorna P.E.A.C.E. och Welcome To 1984. Sången låter faktiskt som många av de band som var med där och det gillar jag som fan. Musiken däremot ger mig vibbar av D.R.I.´s Crossover-skiva och det är ju inte fy skam det heller. Dock önskar jag mig lite mer ös överlag. Det känns som att det finns mer att hämta. Släpp loss lite så blir allt bättre. Work, Consume, Die tar första plats här.

Damage har jag faktiskt bara hört nån demo av tidigare och inte varit så imponerad av. Dock såg jag dem på spelningarnas högborg Kulturföreningen Stationen i våras och slogs av hur melodiskt det var. Inte alls som jag kom ihåg det. Med enkla, men bra, riff och en skitig ljudbild samt melodisk sång gillar jag vad jag hör. I tredje låten, Too Blind To See, tänker jag på svensk sång modell 80-tal när Kaj brölar ut sina läteenden. Det fattas något för att jag ska tycka detta är riktigt bra men Damage är definitivt på rätt spår.

Här kan ni lyssna på Damage´s bidrag till splitten: Damage Bandcamp

Mindless Violence har en facebooksida här: Mindless Violende Facebook

Beast - Devil´s Troat 7" (Gaphals)

Beast är tillbaka med sitt andra släpp titulerat Devil´s Throat och det känns som de tagit ännu ett steg bort från punken. Visst finns det fortfarande punktendenser här och där men de är inte lika uppenbara som på deras debut-EP. Istället låter de i titelspåret rock n roll-influenserna ta överhanden och efter ett strålande intro sparkar de loss med en riktig rökare med grym refräng.

B-sidans Buckle Up har ett skönt AC/DC-minnande riff som med lite punk i mixen får mig att tänka på Annihilation Time. Inte så konstigt egentligen eftersom jag hävdar att mycket av Annihilation Time´s sound går att spåra till Riff Raff av ovan nämnda AC/DC. Otroligt skönt riffande och Maria sjunger så otroligt mycket bättre på denna singel än den föregående.

Stilrent och mycket snyggt omslag dessutom och med en klarare produktion gör att Beast går från att vara en notis i kanten till att vara något jag ser fram emot att höra mer ifrån.

Sjuan släpps lös den tredje augusti men klacka in på Gaphals webshop och lägg en pre order så kanske du får den innan dess.

VA - Hotet Från Skogarna CD

Hotet Från Skogarna är ett projekt från Sensus, ÖSD Mangel och Estrad Norr och jag måste säga att jag gillar konceptet med att göra en lokal samlingsskiva med punk och hardcoreband. Det är ett bra sätt att sprida sin musik på även utanför kommungränserna känns det som. Här samsas åtta stycken Östersundsband av varierande kvalitet. Jag tycker att själva grejen är så mycket viktigare på den här skivan än den musikaliska kvaliteten, med det sagt så får jag säga att det är genomgående bra skit på den här skivan.

Mina favoriter är Grundskolan, Brottskod 11, Thräshers och Moron Express andra låt. Kolla in på Hotet Från Skogarnas bloggsida och maila dem för att ta reda på vad som smeker era sinnen. Finns på vinyl och CD vad jag har förstått. Uppenbarligen har de en del sjyssta band i Östersund vilket denna skiva bevisar.

Ett gäng recensioner

Agent Attitude - Never Ending Mess EP (De:NIhil, Green Menace, Monument)

Agent Attitude levererar här sin andra EP och den är sprängfylld med sjyssta riff och hooks. Jakobs röst passar perfekt till den åttiotalsinfluerade hardcorepunken dessa kids dunkar ut i mina högtalare och det är nästan så man vill poga lite. Har du chansen ska du se dessa grabbar live för där levererar de precis lika bra som på denna EP. Nio låtar bjuds man på och det är ju inte ett dugg illa.

Condition - Deteriorating EP (De:Nihil)

De:Nihil prånglar ut Los Angeles-bandet Conditions första EP och det är ett jävla ös från början till slut med en avstickare till mid tempo-land. D-takt och rå sång varvas med vissa noisigare utflykter och det finns absolut inget negativt att säga om denna EP. De hinner till och med med ett moshpari i slutet på Complete Fucking Robbery. De:Nihil visar än en gång att de har öra för bra hardcore.

Din Skevf - Balla Ur EP (Gaphals)

Melodisk hardcore från Norrköping av ett gäng fina karlar i deras bästa ålder. Förbannat bra texter av det lite putslustigare slaget och ett bra driv i musiken men lite mer ståkuk och ursinne skulle jag vilja ha i sången. Vem Vet Mest, Balla Ur och Din Skevf hör till favoriterna.
Och förresten, alla vet väl att ha kepsen på sne är det absolut fulaste som finns?

Jealous Cowards - s/t CD/LP (Ductapes)

Jealous Cowards var för mig ett helt okänt band tills jag såg nåt inlägg på Facebook om dem och bara dagarna efter det damp denna skiva ner i min brevlådan. Man bjuds på västkusthardcore i den gamla skolan och bitvis är det ett jävla bra drag men ibland känner jag att jag tänker att låtarna är på tok för långa och utdragna vilket i sin tur ger intrycket att hela skivan gott kunde kortats ner avsevärt. På det stora hela är det dock en klart godkänd debut men för egen del hoppas jag låtarna kortas av en aning till nästa släpp. Gästsång av en av Sveriges bästa hardcoreröster i form av Dave Exit men låten lämnar tyvärr en del att önska. Plus i kanten för Driller Killer-covern från deras enda riktigt snorbra skiva.

Nitad - Rastlös Och Vild CD/LP (Mourningwood)

Det är fullt ställ redan från början på Nitads andra fullängdare med de sedvanliga bittra och hatiska texterna som jag i och för sig skulle kalla realistiska. Vad som bjuds är Nitads absolut hårdaste skiva med mestadels snabba låtar, men de hinner även med att slänga in några noiserockinfluerade spår som jag inte är nåt direkt fan av men på denna skiva funkar de perfekt som avbrott i allt rårens. Benis skriver helt makalöst medryckande riff och det känns som han kan det där i sömnen nu. Allsångsvänliga refränger som man alltid väntar sig där Fuck Hela Världen, Meningslöst och Raggare Is Still A Bunch Of Motherfucker står ut mest.
Texten till den sistnämnda är helt briljant och skulle kunna vara skriven av mig. Detta avskräde måste bort och i punkscenen har de verkligen inget att göra.

Håll Käften, Vad Vill Du!? - II CD-R

Arga finnar som enligt egen utsago spelar kaotisk, politisk, "vifta-med-kniven-hardcorepunk". Herrarna har varit med ett tag och spelat i ett gäng andra band de senaste 15 åren, men jag kan inte säga att HKVVD låter som nåt av de tidigare banden.

Istället blandas det friskt med de snabbare subgenrenrerna som existerat inom hardcore de senaste 30+ åren och lite metalinfluenser hinner de slänga in också. Genom skivans gång hinner jag tänka på såväl thrashvågen som var på topp för tio år sen med band som Tear It Up, What Happens next? osv. samt Final Exit. Hinner också tänka att det förhoppningsvis är ännu mer ös live än på skiva. För på skiva är det ett jävla ställ.

Eftersom HKVVD är ett DIY-band så finns inspelningarna de släppt lite varstans på nätet. Kolla in nedanstående länkar:

HKVVD Bandcamp
HKVVD Spotify

Broken Cross - New World Soldier Demo

Broken Cross dök upp från tomma intet i slutet av november och även fast jag är bekant med Niklas så hade han lyckats hålla locket på rejält.

Första låten sätter standarden på en gång med en orgelslinga och dist innan det brakar igång. Och det är ungefär så jag uppfattar den här kassetten egentligen, det är apokalysm och misantropism som genomsyrar hela skiten. Gott så, kan man tycka. Men ju mer man lyssnar desto mer småsaker hittar man. Väldigt mycket kan härledas till GISM och Integrity som Niklas inte hymlar med är de största influenserna. Stönet, eller vad man nu ska kalla det, i början av "Apocalyptic Visions" är som lyft från "Endless Blockades For The Pussyfooter". Släng på råbarkad sång, nerstrippade Integrity/Holy Terror-riff, GISM-solon, apokalyptiska/misantropiska/nihilistiska texter och ett härligt skitigt ljud och du har Broken Cross.

Visst skulle jag kunna analysera och skriva mer ingående om demon, men varför göra det svårt för sig när jag inte behöver? Det enda man behöver är att vrida upp volymen och totalösa. Jag skulle vilja se detta på en bit vinyl, men har samtidigt svårt att se någon i Sverige som vågar släppa det. Förhoppningsvis når detta folk även utanför vårat land som kan släppa och distribuera det på rätt väg.

För er som blir nyfikna så finns demon att lyssna på och köpa här: Broken Cross Bandcamp

Recensioner: Infernöh, Fy Fan och Kvoteringen.

Infernöh - Demo 2011 (Distort The World)

Malmös Infernöh släppte denna demo tidigare i år och den ger mersmak må jag säga. Fem låtar råpunk men med mer än bara trötta standardriff. Dock måste jag säga att det blir på tok för mycket riffande i "Länge Leve Mig", för mycket meck och för lite rens. Utöver det finns inget att anmärka på, däremot att hylla. Ljudet är perfekt skitigt, sången sådär härligt förbannad som man vill ha den utan att det låter skit och, som sagts innan, ett förjävla bra riffande.
Precis som med all annan sorts hardcore och metal som gjorts förr behövs den där "känslan" för det ska funka. Den är jävligt individuell för lyssnaren antar jag men för mig besitter Infernöh den känslan.
Demons hit är utan tvekan "Inferno" som är en riktig jävla pungspark över hakan. Tydligen har de spelat in nytt material men jag vet inte hur det kommer släppas. Förhoppningsvis på vinyl. Tills dess kan ni som inte har kassetten lyssna på demon här: Infernöh Demo

Fy Fan - Ingen Framtid...För Alltid EP (No Way)

Fy Fans första EP är en personlig favorit. Helt sjukt medryckande riff och fantastiska låtar.
Riffandet finns fortfarande där så klart men jag tycker mig höra att det blivit mer raka rör för varje släpp efter första epn. Inget fel i det så klart men jag saknar mer riff i stil med "Levande Lik".

Men Fy Fan öser på och tur är väl det. För trots min inledande "kritik" så är detta deras tredje EP riktigt bra. Totalt jävla ös i den gamla svenska skolan blandat med en och annan USHC-passage. Det är drivigt som satan och Jona låter som skadeskjuten björn när han skriker ut sitt hat. Ljudet är perfekt skitigt och troligtvis menat att vara precis det. Eftersom längsta låten är typ 1.30 så är det verkligen inget snack och mera rens, och det är ju som alla borde veta precis
vad det handlar om. "Blåbruna As" och "Kristen Rensning" tillhör favoriterna.

Fantastiskt omslag med bandnamnet stämplat i guldfolie, tyvärr inget textblad men väl ett vykort som tyvärr inte fyller mer funktion än att det är roligt.

Fy Fan verkar ligga på is pga att medlemmar är utspridda runtom i världen just nu men förhoppningsvis är de tillbaka snart.
Det var på tok för länge sen jag såg dem live och till nästa släpp hoppas jag de växer tummässigt.

Kvoteringen - Storfinansen EP (De:Nihil/D-takt & Råpunk)

Jag är av den uppfattningen att Jallo Calzone är en av få i världen som kan skriva käng som låter som det ska. Kängepitetet slängs på på tok för mycket hardcore dessa dagar tycker jag. Med det sagt så kan vi nu gå vidare.

Första låten på denna EP har nåt slags rockintro men som tur är så håller det inte i sig så länge innan det brakar loss.
Jag har inte hört senaste LPn så jag vet inte hur den är inspelad men jag måste säga att jag saknar det gamla råa ljudet de hade på sina tidigare inspelningar. Sången känns lite för städad och snäll på den här rackaren. Dock kan man ju inte undgå att höra att det är fantastiskt bra snidad käng som spelas. Förstår inte riktigt hur Mäster Lehto kan fortsätta spotta ur sig riff efter riff år efter år men sluta för i helvete inte. De två låtarna på a-sidan ligger mig varmast om hjärtat. "Förintelsemaskineriet" har grymt baslir och "Hjalmar Wång" harvar på i lugnare men ack så krossande tempo.

Stabil och clean layout på omslaget som dessutom är gatefold. Nu är det bara livespelandet de måste ta tag i, det var ju ett bra tag sen man såg dem.

Night Birds - The Other Side Of Darkness LP (Grave Mistake)

Jag hade förkastat Night Birds av nån anledning när jag i somras fick ett recensionsex av Grave Mistake på deras Fresh Kills Vol.1 CD som samlar deras demo samt deras tidigare EP´s. Jag blev totalförälskad direkt och väntade tålmodigt på fullängdaren varje dag efter det. Nu blev LPn försenad av olika skäl så en förväntansfull herr Rens fick tålmodigt vänta. När den väl släpptes lämnade den inte mina öron på flera veckor, var det inte i ipoden på väg till och från jobb så var det hemma på stereon. Egentligen finns det inte mycket att säga som inte sades i recensionen på samlingen. Här finns ännu mer av det som gör att jag älskar dem. Det grymma basliret, de härliga refrängerna och de sköna riffen. Tonhöjningen inför sista versen på Neon Gray är den absoluta höjdpunkten på skivan för mig. Att en så liten sak kan förhöja en skiva jag redan dyrkar är smått fantastisk. Enda lilla klagomålet jag kan komma med är att Can´t Get Clean inte riktigt är deras bästa bit och skulle med förmån kunnat överlåtit sin plats till bättre låt. Bästa låt? Ja, det är väl alla det även om jag som innan skrev att Can´t Get Clean är minst bra.

För er som inte hört dem så kan ni tänka er en mix av Adolescents uppkäftighet, D.I.´s refrängkänsla och ett gitarrljud upplockat från Agent Orange/Dead Kennedys. Det här är årets hardcorepunkskiva i min lilla värld, inget kommer ens komma i närheten. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se dem när de spelade i Köpenhamn i september men hoppas de håller ihop så länge att de tar en ny vända till Europa.

Night Birds - Fresh Kills Vol.1 (Grave Mistake)

Redan efter några sekunder in i första låten förbannar jag mig själv att jag totalt förkastat det här bandet innan. Vissa band behöver man bara höra några sekunder av innan man förstår att det är något stort på gång. Det här är definitivt ett sånt band och på den här CD:n bjuds man på allt de hitills släppt, en demo och tre sjutummare.

Jag vet inte vad det var som fick mig totalt ointresserad av att kolla upp dem för de släppte sin första sjua på Grave Mistake och det är ett av få bolags släpp jag brukar kolla upp. Men troligtvis gick jag inte hand i hand med beskrivningen, fast när jag läser den nu så borde jag ju sprungit benen av mig efter skivan. Hur som helst så skickade Grave Mistake över denna och nu har jag knappt lyssnat på något annat de senaste tre veckorna. Har tjejlyssnat dag ut och dag in på skivan och deras SoCal-hardcore blandat med några stänk KBD-punk och en hel del surfinfluenser gör mig helt knäsvag. Triple Feature och Prognosis: Negative har delar av låten som låter sjukt mycket som D.I. under deras absoluta topp och jag kan inget annat än älska det här bandet, så mycket att jag nog kan säga att de är topp fem av band som kommit under 2000-talet. De har verkligen lyckats med att ta allt det bästa från Adolescents, Agent Orange och D.I. och gjort nåt helt makalöst bra av det. Det är så mycket hits på den här skivan men för att nämna några fler än ovanstående så kan jag ju säga att Killer Waves, Paranoid Times, Midnight Movies står ut lite extra i det redan så överfulla hitskafferiet.

Deras första LP "The Other Side of Darkness" kommer vilken vecka som helst nu och det var länge sen jag såg fram emot en skiva så mycket.

Night Birds - Fresh Kills Vol.1 på bandcamp.