Årets Chaos In Tejas ståtade som vanligt med en grym jävla line up så det var ju bara att ta på sig kortbyxorna och åka till det varmaste stället jag varit på, och då skojar jag inte. Thailand var en picknick mot Austin, Texas. Och värre skulle det bli enligt lokalbefolkningen. Dagarna fylldes med skivletande och svettorkande och eftermiddagarna/kvällarna spenderades med att glo på band, många av dem som man aldrig kommer få se i Sverige. Ett minne för livet, dels pga banden och den otroligt härliga staden med sina trevliga habitanter men också för värmen. Skönt att det fanns pool på hotellet iaf så man kunde svalka av sig när man kände för det. Jag och brorsan flög från Arlanda onsdag morgon och efter en lång jävla resa var vi framme i Newark, NJ.
1½ timmes köande till passkontrollen var ju inte den allra bästa starten i USA men efter man svarat på frågorna tulltjänstemannen hade så var man iaf bara 3,5 timme från Austin. Väl framme på Austins flygplats så var det förvånansvärt lite cowboys man såg. Visade sig att det inte alls var mycket sånt i Austin vilket var lite av en besvikelse. Runt 18.30 var vi framme vid hotellet och efter att ha slängt in väskorna så drog vi ut på jakt efter en öl och för att kika in affärerna downtown så vi hade lite koll på var vi skulle gå nästa dag. Vi hann inte mer än sju minuter från hotellet innan vi hamnade på Rainy St. Ett gammalt nedgånget villaområde de börjat rusta upp och gjort små villabarer med tillhörande terrasser till. Otroligt gemytligt ska ni veta. När vi väl kom downtown så visade det sig att det bara bestod av barer, troligtvis alla med en tillhörande scen. Det är väl inte för inte som Austin kallas för "The Live Music Capital of the World" kanske. Ölen kostade tre dollar och det är ju en piss i Dalälven för oss svenskar som är vana med de svenska krogarnas priser.
Hursomhelst så snodde jag wifi på nån bar och upptäckte att det var en förfestspelning på ett ställe i närheten så vi sög i oss en till rackare innan vi drog dit. Hade bara lite koll på Impalers innan så vi körde på det. Chain Drive hette stället och det var litet och varmt skulle det visa sig. Såg tre av de fyra banden. Kurrakä, som spelar nåt så svårdefinierat så jag vete fan hur jag ska beskriva dem. Postpunk ena låten och råpunk nästa. Otroligt bra liveband ska tilläggas. Nästa band jag såg var Sudor från Spanien. Helt ok simpel hardcore som är så satans populärt i Spanien men egentligen inget speciellt förutom att sångaren lät som precis som Fez i That 70´s Show när han snackade engelska vilket gav mig ett gott skratt. Stod och språkade mellan banden med Chris som sjunger i Impalers och passade på att de två skivor det hittills släppt och det var mig en trevlig jävla karl. När det var var dags för dem att glida upp på scen så fick jag mig en briljant idé om att stå nästan längst fram. Det tog inte många toner på första låten innan jag backade några rader men lyckades ändå få öl in i skon från hälsidan. Skitsamma, bandet krossade mig totalt live och på skiva är det inte långt ifrån samma upplevelse. Kolla upp det om ni tycker att en mix av Discharge, Celtic Frost, Poison Idea, Venom och Motörhead låter intressant. Folka hängde och dinglade från takbjälkarna och släppte ner sig själva i publiken och en jävla massa dives från bardisken hanns också med. Sprang och berömde Chris efter spelningen och köpte en t-shirt innan jag bestämde mig för att vandra tillbaka till hotellet dyngsvettig och salig efter en fantastisk start på denna resa. Snackade lite med Robert (What Happens Next?, Artimus Pyle), Jensen (Artimus Pyle, Walls, Iron Lung) och Martin (Los Crudos, Limp Wrist osv.) och alla visade sig vara riktigt hyvens killar. Mycket krockar blev det denna veckända så man kanske missade vissa bands bättre spelningar eftersom många band spelade flera ggr. Men sånt är livet.
Torsdag:
Efter ett besök på Anthone´s Records långt åt helvete där jag köpte på mig ett par skivor så tog vi en lång jävla promenad. På skivbutikskartan vi fått såg det fann inte ut som speciellt långa avstånd men vi var ju USA så efter en timmes promenad fick vi tag på en taxi och åkte till nån annan skivaffär som var totalt värdelös. Både jag och brorsan var lottlösa efter en snabbvisit. Tillbaka till hotellet för att vänta på brorsans polare K. som skulle ansluta på eftermiddagen. Köpte ju givetvis med oss ett gäng sexor blaskig amerikansk öl, precis sånt som faller mig och brorsan på läppen. När K. väl kommit aå satt vi och snackade lite skit och drack några öl innan det var dags att dra iväg till spelställe nummer ett för att se Impalers som jag hajpat upp för brorsan efter föregående kvälls spelning. Kör den gamla punklistan för att redogöra banden jag såg så att det blir lite mer överskådligt.
Impalers: Svinbra som väntat men de spelade i största spellokalen vilket gjorde att energin från kvällen före gick förlorad. Dock gav både brorsan och K. två feta tummar upp och även jag tyckte de gjorde ännu en svinbra spelning.
The Casualties: Kollade fem-sex låtar på dessa herrar och det var väl kul att kolla på det spektaklet. Inte min grej direkt men rätt bra liveband.
The Marked Men: Ett av banden jag sett fram emot att se. Poppig punkrock, men för all del ingen skatepunk eller sånt trams. Bara härlig gammal poppunk som den ska låta. Svinbra spelning och jag stod där med ett fånleende som man gör när man ser något riktigt bra band live.
Power Trip: Hakade på några norskar till nästa spelställe för att kolla in Power Trip som visade sig ha Chris från Impalers på trummor. Snubben har en del band vilket kommer visa sig längre fram i texten. Power Trip kör svinigt bra crossover och var jävligt tight live. Kolla upp om ni ej gjort. Senaste skivan släppt på Southern Lord.
Benediction: Har alltid sett Benediction som ett tredjeklassens dödsband. Men har man chansen att se dem så är man ju dum att missa tänkte jag. Tur att jag gjorde det för den punkiga death metal de serverade satt som en smäck i plytet. Ännu en spelning man bara stod och log över för att det var så satans bra. Svettigt som vanligt dock.
Fredag:
Gjorde inte så mycket förutom att bada i poolen runt lunch innan vi drog iväg till en känd skivsamlare och glo/köpa skivor. Öl dracks det ju givetvis. Snubben hade en hel del coola rariteter och även en massa balla memorabilia bla. två trededelar av setlisten från Black Flag´s reunion 83 med alla sångarna. Fick man ju lite ribba av ska erkännas. När denna trevlige herre skjutsat tillbaka oss till hotellet drack vi några öl innan vi brände iväg till det största spelstället igen för dagens dos av mangel.
Mammoth Grinder: Ja se där, där var Chris igen på gitarr och vrål. Svinigt bra death metal från Austin. Spelade i största lokalen så mycket av magin försvann ju, och eftersom de spelade så tidigt så var det inte så där jättemycket folk där. Bra spelning dock som gjorde så att jag definitivt ska kolla upp mer med dem än de två EP´s jag har.
Magic Circle: En av årets hajper. Folk från en miljard Boston hardcore-band spelar old school doom metal. Alltså inget jävla Electric Wizard-trams. Jävligt bra spelning men även här hade jag hellre sett dem i en midre lokal. Köpte skivan av sångaren efter spelningen och snackade lite skit och han visade sig vara en satans trevlig prick, som alla amerikaner jag snackade med iofs.
Iron Lung: Fantastiskt att ett tvåmannaband kan krossa så jävla mycket. Gitarr och trummor där trummisen sjunger gör ett av de ballaste "Power Violence"-banden på åratal. Köpte DLP-versionen av senaste skivan där LP2 bara är noise. Tydligen ska man spela båda skivorna samtidigt för bästa effekt.
Tragedy: Tragedy levererar alltid. Tror detta var fjärde gången jag ser dem och de satsade mer på de lite snabbare bitarna. Tryckte en en slöare stänkare då och då. Plus för att Todd hade Bombs of Hades-tröja på sig.
Bolt Thrower: Ett av banden jag såg mest fram emot att se och helvete vad tungt och briljant det var. Jag är ingen mästare på låttitlar men har sett en setlist efteråt och de spelade tamejfan alla klassiker. Själv stod jag mest och hytte med näven och hade återigen det där satans fånleendet i nyllet. Ett av festivalens bättre framträdanden.
Lördag:
Bladade iväg till End of an Ear som visade sig vara en riktigt bra skivaffär men bra utbud av punk/hc och metal. Fick med mig ett gäng sjyssta skivor innan det var dags att gå ut och svettas några liter igen. Tillbaka vid hotellet så var brorsan och K. lite slöa så jag stack iväg på en soloräd för en eftermiddagsspelning så denna dag började tidigt spelningsmässigt.
Violent Future: Älskar detta bandet på skiva och det är slarvigt där med. Dock funkade det inte riktigt live för mig. För tidigt på dagen, publiken var kanske inte helt igång än heller. Lite rörelse framför scenen men sångaren avslutade tidigt för han ledsnade nog ur lite. Trist på ett band jag sett fram emot att se.
Stab: Engelskt band. Gillar inte detta band på skiva och blev inte ett dugg mer övertygad live. Band som spelar snabbt bara för sakens skull och utan känsla sorterar jag in detta band i.
Waste Management: Ännu ett band som inte riktigt fick upp min pepp som jag sett fram emot att se. Har i efterhand sett att många tyckte de gjorde en av festivalens bästa spelningar men där jag stod så var det rätt kass ljud. Märkte det på flertalet spelningar att ljudet skiljde markant beroende på var man stod. Helt ok spelning men hade förväntat mig mer.
Step Forward: Själva motsatsen till Stab. Band som spelar snabbt med känsla. Alla band Chris Corry är delaktig i brukar jag dyrka och så även här. Sjuan de släppt är år gammal och det finns en ny inspelad. Hoppas de får tummen ur snart. Fantastiskt bra live ska ju tilläggas.
Vaaska: Tillbaka till stora lokalen igen. Kikade Vaaska av en slump och vem fan spelar inte trummor där om inte Chris från tidigare band. Blev positivt överraskad här. Latino-hardcore deluxe. Distat och jävligt. Gick direkt och köpte senaste EP´n när spelningen var slut.
Infernöh: Att se ett svenskt band för första gången i Texas känns ju lite bisarrt men så blev det. Bra spelning men ljudet var för djävligt vilket var jävligt synd. Här ångrar man ju sig att man inte såg dem dan före i mindre lokal.
Sudor: Var in en snabbis eftersom jag sett dem på onsdagen. Skrattade än en gång åt Fez-liknelsen.
Krömosom: Dessa Australiensare fick mig på fall med tolvan de släppte på D-Takt & Råpunk. Satan vilket pisk det är på den skivan och helvete vad de levererade live. Första gången jag sett en sångare i ett d-taktsband stage divea, göra hardcorehopp och vara så rörlig på scenen. Helt fantastisk spelning.
No Tolerance: Ännu ett Bostonband med Chris Corry i sättningen. Justin är sån jävla bra sångare på scen såväl som skiva och här blev man serverad en femton minuters pungspark i nyllet. En grym hardcorespelning behöver inte vara längre för att etsa sig fast i minnet.
Criminal Damage: Det här bandet är en sen upptäckt för mig. Är inget större fan av oi!/street punk men dessa herrar från Portland gör så jävla katchiga låtar. Hade inga förväntningar på dem live men de gjorde mer än väl godkänt. Släppte hundra ex av kommande skivan som jag inte ens såg att de sålde. Gick direkt.
Los Crudos: En av höjdpunkterna för mig. Martin är en sån jävla frontman så man undrar ofta hur fan han orkar. De spelade rätt länge och fick väl med precis alla hits. Otoroligt bra spelning och jag är otroligt glad att jag fick se dem. Det blir nog inte så många chanser för en sketen svensk.
Framtid: Hade faktiskt aldrig kollat upp Framtid innan denna spelning. Köpte skivorna innan på chans, gick in i lokalen och fick se den tyngsta spelning jag sett. Absolut krossande på alla möjliga jävla plan. Är det distat på skivorna så var det distat plus tyngd på denna spelning.
Final Conflict: Drog iväg med Peter från Hårda Tider för att kolla in Integrity men innan de började så bestämde vi oss för att kolla in Final Conflict på en liten lokal. De skulle spela den numera klassiska Ashes To Ashes LP´n från början till slut och som vanligt med återföreningar så var man lite nervös. Det skulle dock visa sig onödigt för bandet var tight som satan och där stod man återigen och hytte med näven och sjöng med. Tror vi såg halva spelningen innan vi gick vidare.
Integrity: Tror vi var prick i tid men nog fan hade de spelat en massa låtar redan. Är inte så jävla förtjust i Integrity efter Humanity Is The Devil men Dwid är för jävla rå på scen. Missade ju såklart Vocal Test eftersom de börjat tidigare och det är jag lite sne över.
Söndag:
Vete fan om vi gjorde så mycket förutom att käka pizza innan det var dags att gå på spelning. Trodde vi iaf. Visade sig att spelningen med Power Trip, World War 4 och The Rival Mob var fullsatt när vi kom tjugo minuter innan. Jaja, vi gick in till lokalen bredvid istället och glodde några band.
Violent End: Han med några låtar och det lät helt ok. Ångrar lite att jag inte köpte skivan i efterhand men det var ju bara ok live så.
Violent Future: Bättre än spelningen jag såg tidigare men fortfarande inte helt hundra. Skulle nog sett dem när de spelade en kväll nån dag tidigare.
Inservibles: Hardcorepunk från Mexiko. Rätt charmigt live men inget speciellt.
Night Birds: Jag dyrkar det här bandet. Västkustshardcorepunk med surfådra från New Jersey. Var sjukt nervös att de inte skulle vara bra live men det tog ungefär tio sekunde för mig att inse att så inte var fallet. De bjöd på en låt från kommande LP´n vilket lugnade mig lite inför det släppet. Grym spelning! Spelning kvällen innan hade tydligen varit helt tokig. Synd att man missade den.
Hoax: Fattade hajpen typ veckan innan vi åkte. Så jäva bra live och med ett tvättäkta psyko på scen. Eller det var så han framstod iaf. Slog sig med micken så hela huvudet var blodigt och simulerade strypning med mikrofonsladden så man nästan trodde han lyckades. En spelning som stod ut.
Mind Eraser: Ännu ett band jag såg mest fram emot att se. Med Chris Corry går fan inget fel. Denna gången mer Power Violence-influerat och Justin visar prov på mörkare toner som sångare här. Ännu en spelning som stod ut bland jävligt mycket bra spelningar.
Left For Dead: Inte alls inlyssnad på LFD innan men har alltid gillat de band Chris Colohan (Ruination, Cursed, Burning Love) varit med i. Stod på rätt ställe och styrde upp ett bra ljud i den stora plåtlagerlokalen. Tyckte de gjorde en strålande spelning så jag gick raka vägen ut och köpte diskografin och en kassett med nya låtar de ska släppa framöver.
Final Conflict: Huvudspelningen för denna återförening. Var bättre i mindre lokal såklart, alla hardcorespelningar är det. Men fan vad nöjd jag är att de var så tighta. Ashes To Ashes är ju en makalöst bra skiva så på låtfronten kunde ju inget gå fel.
Infest: Den stora orsaken till resan. Ett av mina topp fem-band nånsin. 31 låtar kross och jag visste ju hur bra de var efter att ha kollat in återföreningsvideon några gånger. Mängden dives på denna spelning kommer nog vara svårt att överträffa för något band någonsin. Helt makalöst bra spelning och även om svetten rann om mig så stod jag bara där och skrek med och pekade med fingret. Total lycka!
Som slutsats kan jag bara säga att detta är ett minne för livet. Helt fantastiskt resa. Tack broder och K. för sällskap och tack alla otroligt trevliga amerikaner man snackade med i Austin. Och självklart även tack till Peter, Infernöh och de andra svenskarna och norskarna man träffade på där borta.
